Från början var det inte ens tänkt att jag skulle åka över huvud taget men Jenny övertalade mig i torsdags och då köpte jag en biljett. Jag är ingen festivalmänniska direkt, men ibland måste man vidga sina vyer litegrann. Jag menar det är ju ändå för musiken, människorna och stämningen man är där. Och såhär i efterhand har jag nog bliivit mer festivalmänniska än innan och jag tycker det var väldigt tråkigt att jag bara kunde vara där på fredagen. Men nästa år kan jag lova att det blir hela veckan, tur att det finns hotell säger jag. Den som får mig att sova i ett tält i flera dagar den personen skulle jag beundra högt, haha.

Jag jobbade natt torsdagen till fredag så klockan var ställd på 11.30 och då var det bara att pallra sig upp och göra sig klar för 13.00 var det dags att åka. Snällaste Jimmy skjutsade upp oss till Borlänge och jag och Jenny festade loss lite i bilen. När vi kom fram satte vi oss i skuggan och drack lite mer smaskigheter. Vid halv fyra tror jag det var så började vi gå mot ingången eftersom vi skulle se Milow klockan 16. Där inne mötte vi upp Christian och gänget. Milow var grym, jävligt grym. Han har då fan en röst som heter duga.

Hungriga som få var vi efter spelningen så då blev det hamburgare och vatten som var välbehövligt i den där värmen. Vi drog sen in i öltältet och satt där och härrjade och tuggade tuggummin som till en början smakade skit men sen insåg jag att dem var rätt goda, haha.

Timbuktu hade spelning så vi gick dit med grabbarna och dansade och sjöng som galningar. Efter det blev det öltält igen och där inne träffade vi på massa härliga människor så det va riktigt roligt. Lyssnade på The sounds som var riktigt grymma dem med.

Kvällens höjdpunkt var ju ändå min älskade Lars Winnerbäck, jag hade längtat hela dagen och äntligen så stod jag där och fick se honom live. Det var helt magiskt, till och med sagolikgt bra. Jag fick rysningar flera gången och ville aldrig att det skulle ta slut. Helt klart det bästa på hela kvällen. Finns ingen som kakn göra det som Winnerbäck så är det bara. När kom ihåg mig då spelades var jag riktigt nära till tårar alltså. Fan vad bra det var, kan liksom inte beskriva med ord.

Spelningen slutade och vi gick och lyssnade lite på mando men både jag och Jenny var så sjukt trötta vid det laget. Jag kände att jag bara hade sovit i fem timmar. Men nu blev det massa krångel med sovplats och allt så jag och Jenny lessnade ur totalt. Men som tur var kom Robin som en räddande ängel och såg till att vi kom hem till Avesta. Det var guld värt kan jag säga.

Men i lag så är jag så sjukt nöjd med dagen på peace and love och som jag sa så ville jag gärna stanna men tyvärr så gick inte det pga massa saker. Men så är det ibland. Nästa år kör vi hela veckan och då med hotell kan jag lova. Haha! Nej men det var sjukt härlig stämning, grym musik och underbara människor på ett och samma ställe. Jag gillade det. Kanske var bra med en mjukstart för mig som är oerfaren festivalbesökare, haha. Peace and love 2010, jag kommer att vara där.

(Tyvärr så stog Jenny för korttagningen som vanligt, haha. Men slänger upp lite bilder när jag får dem. )

Magiskt och sagolikt


Haha, två töntar på p&l