Vill ni veta en hemlighet? Jag hade faktiskt planer och funderingar på att hoppa av skolan i Leksand efter ett år. För efter det här året kände jag litegrann, vad gör jag här? Men sen tog jag kanske mitt förnuft till fånga och fortsatte utbildningen som nu snart är klar. Det är jag glad för nu absolut eftersom jag nu har med mig starta eget-biten som kommer att vara oerhört viktig för mig i framtiden. Närmare bestämt när jag är runt 27-28 har jag planerat, haha.

Nej men jag har haft en dröm i så jäkla många år nu, kommer knappt ihåg när det var jag och Jenny pratade om det första gången. Men kass som man var då tänkte jag bara nej men det kommer aldrig gå för mig och det kostar pengar och så vidare och så vidare. Så då lägger man det bara på hyllan och låter det ligga där, en dröm som bara förblir en dröm. Hur kan man egentligen göra så mot sig själv? Bara lägga det man vill åt sidan för att man tror att man inte kommer kunna förverkliga det. Så hoppar man bara på något annat som man tror ska vara rätt för en, men man märker ganska så snabbt om man är på rätt ställe eller inte. Iallafall så gjorde jag det. Så jag är jävligt stolt över mig själv som kan säga såhär nu och att även kunna säga att jag letade på min dröm där någonstans på hyllan och tog det ett steg närmare målet. Jag har oroat mig för att jag måste ta mer lån för det här nu och sånt, det var nog en av dem sötrsta anledningarna till att jag la detta på hyllan. Men nu skiter jag faktiskt i pengar, som min lärare Gordon har sagt så ska man göra sig skuldsatt det kan till och med vara bra. Så efter det motto kör jag nu, haha. Går det åt helvete med detta nu så har jag åtminstone gjort ett försök till att följa mitt hjärta. Men nu tror jag inte såklart att det kommer att gå åt helvete för nu ska det kämpas, det lär man göra om man ska komma dit man vill.

Kan ibland känna lite att jag just nu bara "låter tiden gå" för den här utbildningen så att det ska bli klart någon gång men å andra sidan har jag såklart fått mycket mycket med mig som jag kommer att ha stor nytta av längre fram. Det är jag såklart tacksam för. Men kanske den största anledningen till att jag stannat kvar är är alla underbara människor jag fått träffat och lärt känna. Jag har fått chansen att träffa en person som kommer att vara min vän för resten av livet, Sara Eriksson heter hon. Henne har jag mycket att tacka för, alla råd, allt stöd och all kärlen man fått från den människan är helt obegripligt.

Oj nu blev det mycket snack här men ibland är det bara så skönt att få lätta sitt hjärta litegrann! Förstår om ingen orkar läsa, men det är skönt för mig iallafall så ni får se det från den sidan.