Idag på radion pratade dem om människor som är otroligt känsliga och som kan börja gråta för vad som helst. Jag kände verkligen igen mig, för jag kan verkligen gråta för vad som helst. Det kan liksom vara allt ifrån att jag hör en fin låt till att jag ser någon prestera något inom idrott till exempel. Jag blir liksom så berörd av deras lycka att jag rycks med och börjar gråta. Men jag ser det inte som en nackdel att vara en lipsill, snarare tvärtom. Jag har lätt för att visa käsnlor helt enkelt, nog för att det gå kan till överdrift ibland som när jag tex. började gråta när jag såg fotbolls-filmen offside. Men jag tycker den är så fin där på slutet. Haha! Nej men ärligt talat, jag är en känslig person och det kommer jag nog alltid att vara. Sist jag grät var på min vän Jennys student, jag såg henne och kramade om henne och tårarna rann nerför min kinder. Men jag var så stolt och kände sån lycka för henne, och jag fick även så mycket nostalgi från min egen student så det brast helt enkelt. Men såklart var det bara glädjetårar.