Linda ringde mig idag och tjötade lite, vi snackade om hur det var nu när man kommit hem från Leksand och allt det där och det var nog då jag verkligen insåg att jag aldrig ska tillbaka dit med klassen igen. Jag själv kommer ju vara i Leksand lite titt som tätt ändå. Men jag kommer ju aldrig vara där tillsammans med resten av klassen. Fan det är en sjuk känsla som jag egentligen inte vill känna alls. Men allting har en början och allting har ett slut hur jobbigt det nu än är. Men precis som Linda sa, vi var ju lite som en stor familj där uppe och det var ju precis så det var.

Nej usch det är jobbigt att tänka på att vi inte ska tillbaka igen i augusti, det ger mig en stor klump i magen. Men klassen ni finns i mitt hjärta för alltid, det vet ni.